Idag är det inte bara Onsdag utan även en speciell sådan. Kan ni gissa varför? Nej, jag fyller inte år.... Det har att göra med något som jag gjort länge men inte borde göra för hälsans skull. Som ingen borde göra för sin hälsas skull....

..Rätt! Jag tog min senaste cigarett!

Och hur känns det hittills? Riktigt bra! Nej, det har inte varit helt enkelt alla dagar och att vara på en fest där folk röker är fortfarande inte lätt. Den första veckan hade jag dessutom en galen huvudvärk (smärtan kan beskrivas som att någon borrade igenom min hjärna) och blev upplyst om att det hade att göra med att jag slutade röka. Jag brukar aldrig ha huvudvärk i vanliga fall (och har definitivt aldrig fått sån där "Nej jag orkar inte, jag har ont i huvudet"-huvudvärk som får folk att låta bli att gå utanför dörren.) men det här var extremt. I helhet så har det dock faktiskt varit oväntat enkelt och det har förmodligen att göra med hur beslutsam jag varit. Om man verkligen vill så går det.

Här måste jag dock tillägga hur otroligt töntigt jag tycker att det låter att skriva om hur svårt det är att sluta röka när man är så pass ung..... Men det är det. Av någon anledning så tycker jag att det låter mer okej om en 40-åring säger att det är svårt än när en 21-åring (och ännu värre om man är yngre) säger det. Då låter det bara fjantigt. Är jag ensam om att tycka det? Jag vet inte om det är lika svårt men inte fa-an är det lätt. Jag får låta töntig - att sluta röka blir inte lättare för att jag inte skriver sanningen om hur jag upplever det.

Jag vet att jag kan få cancer eller någon annan dödlig sjukdom även om jag inte röker, men att frivilligt förgifta sin kropp är precis lika idiotiskt och sorgligt som det låter. Det vet jag - det har jag vetat hela tiden - jag har bara valt att ignorera det precis som alla andra rökare. Jag har inte kunnat se hur mina lungor blir fläckiga och svarta, jag har inte kunnat se när delar av kroppen ruttnar inifrån. Hade jag kunnat göra det så hade jag förmodligen slutat för länge sen. Det födmodar jag att många andra rökare också gjort.

Varför måste så många människor få ett riktigt wake up call (ofta i samband med besked om cancer) innan de inser hur allvarliga konsekvenserna för rökning kan vara? Ska det verkligen behöva gå så långt? Nej, inte för mig i alla fall. Ja, det är sant att jag kanske redan har påbörjat något inne i min kropp - det vet jag inte - men om inte så har jag i alla fall nu gett mig själv en chans att reparera min kropp och börja ett nytt, hälsosammare liv. Och jag vet att det kommer att vara svårt vissa dagar.. speciellt under de där festkvällarna.. men jag har bestämt mig nu och till skillnad mot förra gången jag slutade så hoppas jag att jag inte tillåter mig själv att ge efter och falla tillbaka igen efter 1 år. Det är inte värt det.

Två veckor hittills. Fler ska det bli. Det här klarar jag!