TÄVLING

---

I'm in :D hehe. nu ska vi se, vart ska jag börja? Tokio Hotel är som en livlina för mig. Jag upptäckte dom när jag var påväg ner på botten. Den första låten jag hörde med dom var Schrei och jag var gensat fast. Grabbarna var mitt liv. Allt jag gjorde kretsade runt och om dom (man kan väl säga att jag fick en släng av THsjukan haha) Jag mådde så underbart och jag fick SÅ många nya härliga vänner! Sen kom ju tiden då deras konsert var inbokad i sverige. Jag var den lyckligaste lilla flickan på jorden för jag skulle få se mina hjältar öga mot öga :* ååhh :D Bara jag tänker på dagen då jag fikc mina biljetter så fylls mina ögon med tårar :) Visst blev man besviken när det blev inställt men det viktigaste för mig just då var att Bill skulle bli bra igen och få göra det han älskar. Så jag accepterade bara läget och väntade(jag väntar fortfarande) på att dom ska komma någorlunda nära, då tänker jag inte tveka en sekund. Utan jag tänker kasta mig på tåget/flyget/båten vad som helst haha. bara jag får se er, en gång öga mot öga. Det är min dröm och jag tänker fortsätta kämpa tills den slår in. Tokio Hotel är en del av mig, deras musik liksom formade mig till den jag är idag. Dom har hjälpt mig så oerhört mycket och jag är bara evigt tacksam att dom fortsätter skriva låtar, uppträda och bara finnas till för sina fans.



Hahah jaa. Det blev en liten historia istället. Men jag vet inte hur jag ska förklara det på annat sätt än att TH verkligen har förändrat mig liv :D <333

Jag vill givetvis vara med och tävla! :)



Monsoon är egentligen inte den låten jag tycker är bäst med Tokio Hotel, det finns flera stycken jag tycker är mycket bättre. Men Monsoon kommer ändå alltid vara den låten som är mest speciell för mig av Tokio Hotels låtar. Från början gillade jag inte alls Tokio Hotel. Jag undrade länge vad det var för ett löjligt main stream band som alla var så besatta av. Utan att ens ha hört dom så ogillade jag dom. Men helt plötsligt en natt när jag hade väldigt tråkigt så tänkte jag att jag kanske skulle lyssna på en låt med Tokio Hotel. Det första jag fick upp när jag sökte på Youtube var Monsoon. Och efter det var jag fast! Det var flera hundra gånger bättre än vad jag trott. Så efter den natten spelades Monsoon på repeat i en vecka. Sen övergick jag till resten av Tokio Hotels låtar. Det är väldigt svårt att beskriva den exakta känsla när jag hör Monsoon. Jag har aldrig någosin i hela mitt liv fått rysningar av musik, jag tror helt enkelt inte jag kan få det. Men där emot så kan jag känna i hela kroppen hur bra vissa låtar är, precis så känner jag när jag hör Monsoon!

Förlåt, jag glömde fylla i min mailadress, men jag har gjort det här istället. Hoppas det är okej ändå. :)

meen, så skriver jag en sån lång fin kommentar och glömmer skriva i mailadressen haha (Y) hoppas det inte gör nåt att jag skriver den i denna kommentar istället :P

Haha, klart man ska vara med! :D



Jag kommer ihåg när Tokio Hotel skulle vara med på någon MTV-gala(Herregud, nu glömmer jag totalt bort vad det var för "gala" men jag hoppas att du kan TH's karriär så bra så att du förstår vilken jag menar. Skyller på att jag är grymt trött..). Hur som helst så hade jag övertalat en av mina bästa kompisar att jag skulle få komma hem till henne på kvällen och få se detta på datorn eftersom min egen dator här hemma är totalt kass. Jag satt som klistrad framför den och när de sa att Tokio Hotel hade vunnit så skrek jag rakt ut, sprang ut i köket till min kompis, gjorde en galen dans och fick henne att också bli helt överlycklig (trots att hon knappt har hört en låt med dem haha).

Jag är antagligen inte det största TH-fanset och jag kan inte alls mycket ord på tyska. Men trots det så berör deras låtar mig på ett speciellt sätt. Om ett band/artist lyckas beröra en person, trots att denne inte förstår fullt ut vad varje ord betyder, då är det något speciellt, då har de lyckats skulle jag vilja säg.

haha okej jag kör också!

mitt bästa & ända minne av tokio hotel är ju från sthlm 2007! det var den bästa dagen och ingenting kan bli som den dagen någonsin, när vi gick in i affären så var forgotten childen på i högsta drag, så det har nog blivit min lilla favvo låt, fast jag tycker den är mycket bättre på tyska. det var iallafall min bästa dag. plus att allting liksom hela dagen. alla snälla människor man träffade. dig o lina tex!



det var helt enkelt det bästa!

Åhå, som jag letat efter den tidningen. :)

Okej, var ska jag börja? Maj 06.. Jag hörde Ich bin nicht ich för första gången och jag kunde inte sluta lyssna på den. Jag hade ingen aning om vad den handlade om eller om det var en kille eller tjej som sjöng låten, men bra var den. Det utvecklades så småning om med både Hilf mir fliegen och Dursch den monsun och jag var helt enkelt fast. Jag levde för TH, andades TH. Totally sick. Men du vet hur det är. Jag hade posters över hela väggarna, taket. Jag beställde skivor och tidningar från tyskland, inget hade ju kommit till sverige än. När jag smittat av mig lite på mina bästa kompisar, som blev minst lika besatta var resan till Essen bokad och klar. Jag kan inte beskriva känslan jag kände där. Varje trumslag, varje ton. Jag rös. Det var min första TH konsert och jag har aldrig varit så nervös. Hela jag skakade och jag kommer ihåg att ajg var rädd för tyskarna, hahah. Vi hade ju trots allt bråkat med några tyskar i kön dom 12h vi köade. Den konserten var underbar, och jag hade aldrig riktigt gillat An Deiner Seite. Men den kvällen snodde den mig om sitt lillfinger. Nu är det min absoluta favoritlåt och jag tänker alltid på Essen när jag hör den. Alla som jag lärde känna, alla äventyr vi hittade på och vilken kärlek man faktiskt kunde ha till ett band. Till fyra pojkar man aldrig har träffat, men som gör den ljuvligaste musiken någonsin. I love it!

Jag tycker det är synd att jag glidit ifrån TH mer och mer, men dom kommer alltid finnas i mitt hjärta, för dom är en del av mitt liv. Även om jag inte är sådär jätte sjukt besatt längre, så får Bills röst mig fortfarande ur balans. :)



Adress och såna va? ^^

Therese Ottosson

Fjärdingsstigen 13

302 51 Halmstad

Jag kan ju alltid försöka! Hehe. Och jag tänkte berätta lite om i tisdags.. Det var första gången någonsin jag såg Tokio Hotel på riktigt, med mina egna ögon, på grund av en del olika orsaker. Jag kan säga att det var de bästa minutrarna i mitt liv. Då killarna kom ut från hotellet och jag såg dem (hade i och för sig gjort det tidigare på dagen utanför nrj, men då hann jag knappt reagera..) sköljde en våg över mig, en våg full av obeskrivlig lycka. Då Bill kom fram till mig, kollade mig i ögonen, log och sa "you're welcome", uppnådde jag mximal nivå av lycka. Jag har aldrig känt något liknande innan. Det var som en helt fantastisk dröm jag aldrig ville vakna från. När sedan de andra tre av mina idoler kom gåendes och stannade framför mig, log och sa tack eller varsågod, var min lycka ännu större. Innan den här dagen, hade jag inte en aning om att man kunde vara så lycklig. Det låter säkert klyschigt, men du som TH-fan vet väl vad jag snackar om.. Vakterna som gick runt killarna såg jag inte ens, det var som att de inte fanns. Jag hörde inte fansens skrik runt omkring mig. Det var som att det bara var jag och killarna, ensamma i ett tyst rum. Det enda som hördes var våra ord till varandra. Alla mina problem var som bortblåsta, det enda jag kunde tänka på var killarnas fantastiska leende, att de några sekunder tidigare hade stått knappt en dm ifrån mig.

Kortfattat - det var den bästa dagen i mitt liv, jag har aldrig varit så lycklig och jag vill mer än något annat uppleva det igen.



Nu blev allt det här väldigt långt, haha :o men hoppas att du orkar läsa allt. Kram

Jag vill berätta om den bästa dagen i mitt liv, och förberedelserna före. Efter att jag hade lyssnat på th i några månader så bestämde jag mig att jag var tvungen att se dom live, spelade ingen roll vart det var, bara jag fick se killarna framför mig och höra låtarna live. I ungefär två månader kämpade jag och en av dom jag åkte med att få tag på biljetter till konserten i Strasbourg, Frankrike. Ingen av oss kunde franska, och man var tvungen att ringa till dom för att beställa. När vi inte förstod varandra i luren (kvinnan vägrade ju snacka engelska -.-') så fick vi tag på hennes mailadress. Vi tog i kontakt med min gamla svenskalärare som även lärde ut franska, och bad henne översätta åt oss. Vi mailade/ringde henne, vi mailade hon i Frankrike, hon i Frankrike mailade oss och vi gick maila det till läraren så hon kunde översätta.. Ah, du fattar xD Som sagt så tog det två månader för oss innan allting var riktigt klart. Två månader senare hade vi fått biljetterna hemskickade och jag fick verkligen "W-O-W"-känslan. JAG skulle få se th. Tisdag 4e mars var satte vi oss i en bil och åkte 5 timmar ungefär, till flygplatsen. Sov på en golfbana (HAHAH) för att flygplatsen inte hade öppnat när vi väl kommit fram. Vi satte oss på planet och jag försökte lugna ner mig med att tänka "jag SKA se th, jag SKA se th" eftersom jag är flygrädd.



Den 6e mars var det dags! Vi åkte vilse i två timmar och var jäkligt försenade med allting, men vi hann till våra platser! Lamporna släcktes, alla började lysa med sina mobiler och likande, och skynket för scenen började lysa blått. Fortfarande hade jag inte riktigt fått in att jag var där. Men när en röst sa "Willkommen im Tokio Hotel- Zimmer 483", skynket åkte bort, och där stod dom. Shit, jag skrek som en jäkla bebis..



Det är svårt att välja en favoritlåt med th, för alla har så otroliga budskap. Men ingen låt slår Geh live. Jävlar i min låda alltså, jag blev helt fast från första klinget från Tom's gitarr.



Förlåt om det blev way too long! Försökte korta ner det, men det gick inte så bra såg jag xD

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: