Imorse, när var på parkeringen utanför affären, var det en bil som backade på mig. Talanglösa jävel. Jag hade inte ens sett att det satt någon i bilen när jag gick förbi, så när jag stannade bakom den för att ropa till mamma - som stod en bit bort - att välja att lägga kyckling på grillen ikväll så hör jag plötsligt henne börja skrika och känner samtidigt att kroppens mittdel "viks" frammåt och min överkropp skjuts bakåt, att någonting puttar mig..

Som tur var så backade bilen skapligt långsamt och stannade när jag skrek till, men den äldre mannen som satt vid ratten (som dessutom hade fönstret helt nervevat) stack inte ens ut huvudet för att fråga hur det gick. Visst, det är möjligt att han blev lika chockad som jag, om inte mer, men hade han haft lite högre fart så hade det kunnat gått illa... Men nej, han sa inte ett ord utan väntade bara tills jag gått åt sidan, stod still ett tag och åkte sedan därifrån.

Jag blev så chockad att jag inte förstod vad som hade hänt förrän jag kom till bilen & berättade det för Max & Jessy..

Och här måste jag fråga en sak. Okej, ja, han kanske blev chockad, som jag sa... Men borde man inte ta lite mer ansvar och i alla fall titta & fråga om personen i fråga är okej? Är det bara jag som tycker det?